En dagsutflykt till Nikkō Tōshō-gū, Irohazaka-bergsvägen, Chūzenji-sjön och Kegonfallen

Första stoppet: Toshogu-helgedomen Edo-konstens höjdpunkt, en av Japans mest representativa historiska och kulturella arv. Från de “tre aporna” som symboliserar visdom (se inget ont, hör inget ont, säg inget ont), till den “sovande katten” som förebådar fred, och vidare till kinesiska vise män och mytologiska lyckodjur, är den ett uppslagsverk över japanskt hantverk. De scharlakansröda paviljongerna och de höga gamla cederträden skapar en högtidlig atmosfär, och synen av höstens lönnlöv som färgar guldfolien är hisnande.

Andra stoppet: Irohazaka-vägen (ses från bilen, ingen avstigning) Japans legendariska slingrande väg. Den fick sitt namn från de 48 hårnålskurvorna som motsvarar de 48 japanska bokstäverna. På hösten förvandlas hela vägen till ett tredimensionellt galleri av rött och guld, och har utnämnts till en av “världens vackraste höstvägar”.

Tredje stoppet: Chuzenji-sjön Japans högst belägna vulkansjö. Rhododendron på våren, frodiga träd på sommaren, röda lönnlöv på hösten och snölandskap på vintern – vacker under alla årstider. Legenden säger att en gammal helgedom ligger begravd på sjöns botten, och när dimman ligger tät är det som en scen från “Prinsessan Mononoke”.

Fjärde stoppet: Kegon-vattenfallet Ett av Japans tre stora vattenfall. Vattnet från Chuzenji-sjön störtar ner från en hundra meter hög klippa, och de stänkande vattendropparna bryter solljuset och bildar en evig regnbåge. På vintern finns ett annat under: kylan fryser vattenfallet till en gigantisk ispelare, och på natten, under ljuset, skimrar det i ett spöklikt blått sken, vilket tillsammans med cederträden vid sjön skapar en surrealistisk scen. Författaren Tokutomi Roka beskrev en gång denna syn som “förkroppsligandet av himlens och jordens vrede”.